När en tik har knölar i juvret kan det vara inflammationer i juvret, infektioner eller skendräktighet, men oftast är orsaken tumörer. Tumör i bröstvävnad hos hund kallas för juvertumör. Bröstcancer är den vanligaste typen av tumör hos kvinnor, men sjukdomen är ungefär tre gånger vanligare hos tik än hos kvinna. Juvertumörer är den vanligaste tumörtypen hos icke-kastrerade tikar och i sällsynta fall kan de även förekomma hos hanhundar. Framförallt drabbas medelålders och äldre tikar.
Man skiljer på godartade och elakartade tumörer. Drygt 50 procent av juvertumörerna är godartade och sprider sig inte till andra delar av kroppen. Dessa juvertumörer växer långsamt utom under löpperioderna, då de på grund av påverkan från könshormonerna växer snabbare. Elakartade tumörer har en benägenhet att sprida sig till andra delar av kroppen där dottersvulster bildas.
Diagnos
Tumören upptäcks ofta genom att man hittar en svullnad eller knöl på bukens undersida i juvervävnaden. Hundar har juvervävnad i två rader längs hela undersidan av buken fram till armbågarna. Vanligast är att de två bakersta juverdelarna drabbas av tumörer.
En hund med knölar bör alltid undersökas av veterinär. Tikar får ofta tumörer i flera juverdelar samtidigt och dessa tumörer kan vara av olika typ. Detta gör det svårt att på ett enkelt sätt diagnostisera om tumören är elakartad innan en eventuell operation. Diagnos ställs genom att en specialist (patolog) undersöker ett prov av den borttagna vävnaden (biopsi) i mikroskop. En biopsi ger också viktig information om huruvida man lyckats avlägsna all tumörvävnad eller inte. Provet kan ge upplysning om tumörtyp och därmed vilken risk för återfall/spridning det finns efter operationen.
Behandling
Juvertumörer behandlas oftast genom ett kirurgiskt ingrepp då hela tumören samt omkringliggande juvervävnad avlägsnas. Den grundläggande behandlingsprincipen är att så mycket tumörvävnad som möjligt skall avlägsnas så snart som möjligt, men det kan finnas omständigheter som gör att man låter den sitta kvar. Veterinären diskuterar med djurägaren och beslutar om juvertumörerna ska opereras bort.
Kirurgisk behandling av juvertumörer är en av de vanligaste operationer som görs på ett djursjukhus. När man har bestämt sig för operation gör man i regel en röntgenundersökning av hundens lungor för att utesluta synliga spridningar till lungorna, speciellt om tiken är äldre än åtta år. Orsaken är att tumörer ibland sprider sig i kroppen och då är lungorna en vanlig plats för spridning (metastaser).
Prognos
Har tumören spridit sig är prognosen dålig och för dessa hundar rekommenderas ofta avlivning.
Om tumören inte verkar ha spridit sig till andra delar av kroppen rekommenderas operation. Inför en operation och narkos tas i regel blodprov för att kontrollera bland annat hundens lever- och njurfunktion. Även godartade tumörer bör tas bort eftersom de ibland kan omvandlas till elakartade tumörer. Ju tidigare tumören tas bort desto mindre är risken för spridning.
Vid operationen tar man antingen bara bort tumören, den juverdel den sitter i, eller flera juverdelar beroende på var och om det finns fler tumörer. Tiken stannar ofta över natten på kliniken för att få smärtlindring. Prognosen efter operation är individuell beroende på tumörens karaktär (oftast god vid radikal kirurgi). Hos människa behandlas ofta nyopererade kvinnor med cellgifter eller strålning. Detta är en behandling som används mycket sällan hos hund.
Tidig kastrering skyddar
Det är inte mycket man kan göra för att undvika att hunden får juvertumörer. Den enda åtgärd som visat sig ha verkligt stor betydelse är att hunden kastreras tidigt. En tik som kastreras tidigt, helst före sitt första löp, får en dramatiskt minskad risk att drabbas av juvertumörer senare i livet.
För att kastrering av tiken ska skydda mot juvertumörer är det viktigt att den utförs tidigt i livet, ju tidigare desto bättre. Detta beror på att tumören är beroende av könshormoner som försvinner i och med kastrering. Om tiken kastreras före sitt första löp är risken i princip obefintlig. Risken för juvertumör ökar om hunden får p-sprutor eller annan hormonell behandling. Varken dräktighet, skendräktighet eller kastrering sent i livet påverkar risken för juvertumörer.